Jag har återupptagit kontakten med en kvinna från förr.

Det är säkert 5 år sedan jag riktigt såg henne, men hon är en skönhet ännu.

Trots att det gått några år så är hon lika kurvig, hennes bröst är om möjlig ännu fastare och hennes kropp skulle vilken man som helst vilja ha. Men hon är min!

Jag såg henne på stan för några dagar sedan, och gick fram och tittade på henne.

Jag tänkte "Wow, hon är superläcker, varför slutade jag att träffa henne?"

Jag kom på att jag verkligen saknat henne, men jag hade inte rätt förutsättningar att umgås med henne då. Nu är läget ett helt annat, nu finns de rätta attributen.

Så det ena ledde till det andra, och hon kom med hem., och hon har varit kvar sedan dess. Hon har inte ens gått ut!!!!!! 

Hon är riktigt äventyrslysten. Hon dyker, hoppar fallskärm flyger flygplan (som pilot) ja hon kan göra allt.

Vilka situationer jag än utsätter henne för, så klagar hon aldrig.

Hon säger aldrig "Nej inte i kväll älskling", hon vill alltid när jag vill, när än på dygnet det pockar på. Jag har varit med henne 5 timmar per kväll nu, och hon tröttnar aldrig, vad jag än gör med henne.

Jag har en superkvinna här hemma, and i like it,,, a lot!!

Vad heter då denna superkvinna?

Hennes namn är  Lara Croft 

Jag har börjat mitt nya liv nu, utan skräpmat, alkohol, rökning och godis.

Med motion och ett sundare tänk på tillvaron.

Precis som bilden visar så håller jag ett nytt liv, mitt liv i mina egna händer.

Att göra med som jag ser att det passar mig, och ingen annan.

Jag har varit i en nedåtgående spiral ett tag nu och funnit att det inte passar mig längre, några kilon extra har smugit sig på lite här och där.

Kilon som inte gör mitt liv enklare, och som gör min självbild en helvetes massa ont.

Jag försöker att promenera en timme om dagen, oavsett väder och vind.

Jag kan tala om att det var förbannat kallt att promenera i 30 graders kyla.

Men jag har bestämmt mig nu:   Den gammla Andreas är död, länge leve den nya Andreas.

Lev och må gott, nu ska jag ut på min dagliga promenad.

En familj har förlorat två anhöriga.

En pojkvän har förlorat sin kärlek.

Jag har förlorat en vän.

En blogg och twittervärld har förlorat en kamrat.

För oss alla blir det aldrig detsamma igen, vi har alla samma fråga:

VARFÖR ?

Jag mötte dig på NK och du skrämmde skiten ur mig.

Du var rakt på, inga inlindade dolda budskap, utan som du var.

Pang på rödbetan liksom.

Du var den förste som kallt mig "Apsnygg", och "Mc Dreamy" förmodligen även den siste. Jag visste inte ens vad Mc Dreamy var, jag trodde det var en glass på Mc Donalds

Du var kort och gott Tea. En Tea som jag kom att gilla väldigt mycket.

Vi hade väl inte direkt daglig kontat, utan mest via nätet,

några samtal via telefon. Vi träffades i verkligheten hos Acka, och jag

gillade dig, din humor.

Nu är du och Tilde borta, alldeles för tidigt. Men som Freddy Mercury sa:

"The show must go on".

Det känns så overkligt att du inte längre finns, att min vän bara är borta.

Vari finns rättvisan att en underbar dotter, mamma, flickvän och vän ska tas ifrån oss i förtid. När det finns mördare och andra som hade kunnat få gå före i kön till pärleporten? Jag antar att man inte vet när det ÄR dax, det är livet  som det är bara.

Så om ni tycker om någon, säg det till den personen. 

Imorgon kanske aldrig kommer.

Tea Du fattas mig.

Mina tankar går till familjen och pojkvän som nu måste fortsätta utan en älskad Tea.

http://www.youtube.com/watch?v=nK5beuzEoI0

Vila i frid vännen, och ta hand om dig och tilde.

Mycket har hänt nu.

Min lilla Knus går och säger pappa, oj så varmt och vått det blev i ögonen.

Helt otroligt!!! Han går och kallar mig pappa.

Det växer liksom fram en gestalt, en roll som jag inte visste att jag besatt.

Hans rum är klart efter lite om och men.

Tog fel spackel när jag skulle göra väggarna, läste inte på förpackningen utan tog snickerispackel istället.

Jävlar så tungslipat det vart, lånade en DeWalt slip av en arbetskamrat (tack för lånet) men väggen försvann

innan spacklet gjorde det. Fick stå och pilla bort allt spackel med en sickel och göra om allt.

Snacka om merjobb!!!!!!

Här lite bilder på det hela:

          

 

Jag är så förbannat trött, inte som vanligt, utan mentalt.

Varje dag på med ett "happy face" för möta världen, när all ork och energi är borta.

All kraft går åt till att hålla huvudet ovan vatten ytan.

Alla mina tankar vandrar i väg till en liten blond blåögd pojke som jag är

far till, och som jag kämpar som besatt för att få träffa oftare än två timmar i veckan.

Det finns ingen livsglädje kvar nu, ingen ork och vilja, bara ett stort svart hål.

Det känns så förbannat orättvist, vad har jag gjort för fel?

VARFÖR?

Nu är det äntligen på gång...... renoveringen av Knusens rum.

Allt utburet, väggarna spacklade en första gång och allt utburet samt demonterat.

Kommer att lägga in bilder eftersom renoveringen fortskrider.

Nu skall jag snart i väg på hälsokoll på företagshälsovården... lång ord det där.

Sedan skall jag handla mer spackel och färg, jääävlar vad snygt det ska bli.

På återseende...............................

  

Har ni någonsin känt att glädjen liksom inte får plats i er.

I dag är en sådan dag för mig....... varför?

Jag har sett min lille grabb ta sina första stapplande, tulltande, vacklande steg.

5 st försiktiga steg, för att känna om livets väg håller, att den vägen är säker att gå.

Som när ett rådjurskid för första gången går ut på en blank höst is, lika undrande och tveksam.

Han liksom kände på livet, satte ner foten på den väg han skall följa.

En försiktig första smak av det liv han ska leva.

Det var så poetiskt att se, så otroligt vackert.

Sitter och skriver detta med en liten glädjetår i ögat.... min grabb går!!

Helt ofattbart......

Jag har aldrig sett en så härlig syn, det går fan inte att beskriva.

Nu väntar mat och vila innan jobbet, och det kan hända vad som helst idag.

Det spelar ingen roll alls vad livet än kastar på mig.

Come on life, hit me with your best shot.

Hej och god morgon på er!

En ny vecka med allt vad det innebär. Har facklig kurs Onsdag till Fredag,

därefter så väntar två st 12 timmars förmiddagsskift följt av två nattskift.

Har varit på familjerätten (som borde byta namn till mammarätten) angående

min besökstid med mitt eget barn. Det är en låååång historia som jag kanske berättar om och när det finns ork.

Så ha en bra dag och sköt om er, kramar.

God morgon!

Tänkte tala om att jag är vid liv, om än något ostrukturerat.

Har liksom ingen energi till något alls.

Jobba, äta och sova, så att dagarna tar slut nån gång.

Det har varit tungt en längre tid nu och det verkar inte ge med sig.

Tur att jag ser min lille vän 2 timmar varje Tisdag, så att det finns nåt att

se fram emot.

Ha det bra där ute.

/Andreas

Det har varit och är jobbigt nu.

Jag saknar min lilla knus nått så enormt, det gör verkligen ont.

Det känns som om man alltid har en tår i ögonen, och man vet inte vad man ska göra.

Det står en tom spjälsäng med nallar i på hans tilltänkta rum, och jag vet

att han aldrig kommer att sova i den. Det river sönder mig.

Vidare så gjorde vi klart delningen av vårat f.d gemenasmma torp.

Vi skrev pappren igår, och jag packade ut alla mina saker.

Det var tungt så förbannat att åka därifrån och veta att det nu inte är mitt längre.

Man får hoppas att den gammla klyshan "Tiden läker alla sår" är sann.

 

Så nu har jag luftat hjärnan igen (brukar göra det när det blir för mäktigt att orka med)

och skrivit av mig. Den här gången vart det en melodi.

 

 

Two Hours

 

A                                           D

I’m sitting all alone in an empty room.

E m                                       A

Stirring at the walls it feels like a tomb

A                                          D

Looking at a crib that was meant for you

Em                                      D           A

I’m so lost I don’t know what to do

Bm                                Em

I feel so lonely, I’m rather weak.

Bm                                         D     Em        A

My life depends on those two hours a week.

A                                                            D

I will never hear the sound of your little feet

Em                                                

        A

Stumble on these floors see you smile so weet

A                                                 

           D

The twinkle in your eye is like a shooting star

Em                                       D        

A

A beacon in the night I watch from a far

Bm                                         Em

When I am waiting for us to meet,  when  I’m

Bm                                         D     Em         A

Looking forward to those two hours a week

A                                        D

Teddy bears alone in an empty bed

Em                                                         A

The pillow that will never feel your sleeping head

A                                                 

          D

I’ll never tuck you in when you’re about to sleep

Em                                                

     D        A

Or rock you in my arms when you are sad and weep

Bm                                            Em

Those precious moments is all I need

Bm                                D      Em       A

I know I only have those two hours a week

 A                                             D                                                              

How I long to see you in pleasant dreams

Em                                                

A

I will never see that picture or so it seems

A                                                 

                D

See you wake up slowly in the in the morning light

Em                                                

           D      A

Caress your warm soft cheek and hold you oh so tight

Bm                                                

        D

Your smiling face will guide me when I’m weak

Bm                                   D       Em        A

Because I only have those two hours a week

A                                                 

             D

So I have learned to live my life this lonesome way

Em                                                

   A

Never making plans I live from day to day

A                                                 

       D

Thinking of the things I planned for us to do

Em                                             D  

    A

That precious time I get to spend with you

Bm                                            Em

You are my life you are my lucky streak

Bm                                    D     Em      A                                   

                             

So I keep waiting for those two hours a week

NU är det klart.

Renoveringen av sovrummet är klar. Det blev skitbra enligt mig själv.

Så nu har jag garderoben infälld i sovrumsväggen.

Så nu kommer de bilder som jag lovade, håll till godo.

                  

     

Är strängt upptagen med att renovera mitt sovrum.

Jag håller på att fälla in en garderob i väggen, oj vad det dammar av gips.

Återkommer med för och efter bilder senare.

God morgon vänner!

Har just vaknat, och allt känns inte bara hopplöst idag.

Sitter i sängen som gud skapade mig och bloggar, det känns ganska ok.

Har haft, och har fortfarande en liten down period, men den släpper nog snart.

Håller bara med en god vän som också bloggar, att livet är som i ett slags limbo.

Man orkar inte leva, bara att existera.

Förhoppningsvis så får jag en ny garderob idag, som ska fällas in i sovrumsväggen.

Så då får jag vara lite kreativ iaf.

Var och laddade mina batterier i tisdags, han växer den lille gynnaren.

Han är otroligt härlig att se på, och mysa med också naturligtvis.

Ha en underbar dag alla ni där ute.

Vad häftigt med en ny layout på bloggen, stört läckert.

Håller på att göra om min sida, så det blir en kortis.

Tjingeling!!!!

Vill bara säga att jag är vid liv och har hälsan?

Fortfarande uppförsbacke, men snart vänder det.

Jävlar vad jag ska ha skoj då.